Detta är ett hyllningstal till boken Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Uppgiften var att läsa en klassiker och sedan hålla ett tal där man skulle argumentera huruvida boken man läst borde betraktas som en klassiker eller inte. Betyg A.

Skriven av: Emma Wikström.

Brott och straff av Fjodor Dostojevskij – En klassiker eller inte?

Är du en av dem som sätter världen i rörelse? En av dem som leder världen mot nya mål? En av dem som lämnar de gamla hjulspåren? Eller är du en som endast fyller upp världen, bevarar den och lyder? Visst tillhör vi i det här rummet den första kategorin? Det trodde även Raskolnikov att han gjorde, huvudpersonen i Brott och Straff.

Brott och Straff, som har kallats “världens mest berömda roman”, publicerades första gången 1866 av ryssen Fjodor Dostojevskij. Under 1800-talet hade den ryska litteraturen sin storhetstid och  tsarens despotism, livegenskapen och folkets nöd skildrades.

Romanen handlar om den fattige föredetta studenten Raskolnikov bosatt i St. Petersburg som mördar och rånar en gammal pantlånerska. Han gör detta delvis för pengarna men även för att bevisa för sig själv att han tillhör just den första kategorin. Den grupp människor som lämnar de gamla hjulspåren, som kan stå över moral och lagar och som kan rättfärdiga mord för att sätta världen i rörelse.

(Argument 1.)

Brott och Straff är en roman som behandlar de evigt lika aktuella frågorna vilket gör den till en sådan tydlig klassiker. Dostojevskij tvingar läsaren att begrunda sin egen moral, vad är det egentligen som är rätt och fel? Kan det vara rätt att göra en enda ond handling om den skulle kunna resultera i hundra goda? Ett exempel, om Newtons upptäckter inte hade kunnat delges hela mänskligheten om inte ett eller tio eller hundra människoliv offrades skulle inte Newton ha RÄTT att undanröja dessa människor, skulle det inte till och med vara hans skyldighet? Med knivskarpa analyser om moral börjar vi som läsare att både sympatisera med mördare och önska andra karaktärers död. Emellanåt måste vi lägga undan boken för att syna oss själva, våra egna känslor och tankar.

Här är ett kort utdrag ur boken där Raskolnikov berättar varför han mördade pantlånerskan. “Han var helt i feberns våld. Han befann sig i en slags dyster hänryckning. (Det var sannerligen längesedan han hade talat med någon!) Sonja förstod att denna dystra katekes hade blivit hans tro och hans lag. – Och det var då jag först förstod, Sonja, fortsatte han hänfört, att makten endast ges till den som har mod att böja sig ned och gripa den. Det är bara en sak som räknas man måste våga! Och det var då jag först fick den där idén som ingen någonsin hade kommit på före mig! Ingen!” Han avslutar: “Jag… jag fick lust att våga och så mördade jag henne … jag ville bara våga Sonja, det var hela orsaken!”

Om Brott och Staffs enda tema hade varit moral hade det varit tillräckligt för att väcka tankar hos en läsare i veckor. Men så är inte fallet: Fler teman som människans innersta psykologi, existentiella frågor, utanförskap och motiv som fattigdom, sociala orättvisor och hybris gör det svårt för läsaren att någonsin kunna släppa boken ur tankarna.

Argument 2.

En person som verkar ha haft problem att släppa boken ur tankarna är Albert Einstein som kallat Dostojevskij “en stor religiös författare” som utforskar “mysteriet med själslig existens”. Ernest Hemingway uttryckte att i Dostojevskijs böcker finns en del som är trovärdigt och en del som inte är det, men att en del är så sant att de förändrar dig medan du läser dem. Den brittiske författaren Virginia Woolf har sagt att det inte finns någon litteratur mer spännande bortsett från Shakespeare. Som vi hör lämnade Dostojevskij efter sig ett litterärt arv som kom att påverka generationer av människor och författare efter honom.

Motargument och Argument 3.

Det stämmer förvisso att det fattiga St Petersburg i dåvarande Ryssland kan kännas långt borta och kanske därför mindre intressant. Men tråkig är inte ett ord synonymt med Brott och Straff trots dess många sidor. Sidorna i romanen är fyllda av fasansfulla människoöden som får en att skälva som ett asplöv som när som helst kan tappa sitt fäste. Vi får komma in under huden på fattige Raskolnikov som ger bort alla sina pengar till folk han nyss mött men även mördar utan ånger. Vi får lära känna den 17-åriga, religiösa Sonja som prostituerade sig för att kunna försörja sin familj. Vi får även möta hennes far som sitter och super upp pengar han tiggt från henne på ölstugan som är “så genomsyrad av spritstank så att man kunde få en känsla av att man kunde bli berusad på fem minuter bara genom att andas in”. Dostojevskij sparar inte på miljöbeskrivningar som citatet innan vilket gör St. Petersburg levande och fruktansvärt nära. Ytterst obehagliga situationer och miljöer målas upp med sådan slående realism att det är omöjligt att inte känna sig illa till mods. En sådan scen är när Marmeladov blir misshandlad efter att han kommit hem full från ölstugan. “Flickan på golvet vaknade och brast i gråt. Pojken i vrån kunde inte behärska sig längre utan började darra och skrika och klamra sig fast vid systern i oerhörd ångest som om han fått ett anfall. Äldsta fickan skälvde som ett asplöv.” Dostojevskij är en enastående skicklig musiker som vet precis vilka strängar han ska spela på för att få oss att vibrera. Få böcker har fått mig att känna så mycket, lida så mycket och skälva så mycket som detta mästerverk.

Avslutning:

Sammanfattningsvis är Brott och Straff en roman som innehåller allt en riktig klassiker behöver. Den behandlar de evigt aktuella frågorna där skilda värderingar bryts mot varandra i gnistrande intellektuella debatter. Romanen påverkade inte heller endast folks tankar och idéer utan även världslitteraturen. Men framförallt får Brott och Straff oss att känna. Känna smärtan av ensamhet, smärtan av misär och smärtan av att vara människa. Dostojevskij satte världen i rörelse.