Uppgiften var att presentera ett lösningsförslag för klimatkrisen och bedömdes i kurserna samhällskunskap och politik och hållbar utveckling.

Skriven av: Emma Wikström.

Paradigmskifte – ett enklare liv

Introduktion

Politiker i EU och globala norr behöver minska sina länders utsläpp med 8-10% per år för att länder som Indien och Kina ska kunna förväntas minska sina utsläpp inom en snar framtid för att vi ska kunna nå 2-gradersmålet enligt Naomi Klein i ett samtal med Johan Rockström i höstas (utbildningsradion). Detta behöver vi för att EU ska kunna vara 100% fossilfritt 2030 och för att världen ska vara i princip fossilfri 2050 för att vi ska stanna inom världens planetära gränser menar Johan Rockström (supermiljöbloggen). Vi kan inte lite på att teknikutveckling för att minska våra ekologiska fotavtryck ska lyckas lösa hela klimatkrisen då det går för långsamt i nuläget.

En minskning på 8-10% kommer troligtvis leda till att globala norr inte kommer kunna ha tillväxt på samma sätt som tidigare. Därför stöds det inte av en av samhällets viktigaste strukturer, det ekonomiska systemet då det rådande pardigmet menar att systemet kräver kortsiktig tillväxt och evig konsumtion för att vara stabilt. Det är tydligt efter 20 års klimatförhandlingar att länder inte har kunnat bortse från sina egna nationella intressen där tillväxten är en helig ko som ständigt måste matas med jordens resurser.

Lösningsförslaget

Lösningsförlag är att vi behöver leva enklare och konsumera mindre i globala norr för att minska framförallt energianvändningen men även annan resursanvändning. Vi behöver denna lösning för att både kunna nå ett fossilfri värld 2050 och för att utjämna den globala ojämna resursfördelningen.

För att kunna ha en fossilfri värld 2050 och fossilfritt EU 2030 behöver politiker i globala norr inse att de måste minska med 8-10% för att vi ska stanna inom de planetära gränserna och under 2-graders höjning. Att ställa om till 100% förnyelsebart till 2050 är dock en enorm utmaning då 80% av världens energi är fossil och 50% i EU. 2050 förväntas även 6 miljarder ha samma köpkraft som en genomsnittlig europé idag och kommer då teoretiskt att kunna ha samma livsstil som vi i globala norr har idag. Vi kan inte vara säkra på att vi kommer ha tillräckligt mycket förnyelsebar energin för att kunna stödja 6 miljarder med den livsstilen. Vi behöver därför leva enklare och konsumera mindre för att se till att vi med säkerhet hamnar inom de planetära gränserna.

Det finns även en resursfördelningsaspekt av att konsumera mindre som är viktig av flera anledningar. Idag förbrukas och kontrolleras större delen av resurserna i världen av globala norr och den bland de viktigaste är resursen energi. Globala norr har idag den största energianvändningen då det är vi som har råd att betala för den. Detta leder till att energin då blir dyr i fattigare länder vilket även gör att deras produktion går sämre. Detta gör att fattigare länder kan hållas kvar i fattigdom. Av den anledningen ur ett klimaträttviseperspektiv kan globala norr inte heller konsumera en sådan oproportionerligt stor del av dagens energiresurser och då krävs det att vi lever enklare samt konsumerar mindre.

Positiva konsekvenser

Detta förslag skulle främja miljön och är positivt ur ett ekologiskt hållbarhets-perspektiv. Det skulle även främja samhällen och individer i globala syd då de skulle kunna köpa energi och andra resurser billigare då den totala efterfrågan minskar om globala norr inte konsumerar lika mycket. Detta gör att dessa länders produktion kan gå bättre och de kan få ökad tillväxt, vilket är där det behövs. Men det är då även viktigt att deras produktion är hållbar vilket vi kan främja genom att betala extra för certifikat, ha miljötullar eller miljöskatt vilket gör det dyrare att köpa omiljövänligt eller också genom resursöverföring hjälpa de länder som behöver ekonomisk utveckling genom t.ex. miljötekniköverföring.

Dagens utvecklingsländer är de första som inte kan lyfta sin befolkning ur fattigdom utan samma beroende av fossila bränslen och det är en stor utmaning men globala norr anser jag måste ta sitt ansvar. Överföring av resurser skulle även kunna utjämna de globala klyftorna och med det bidra till en stabilare och säkrare värld. De intressekonflikter som den kring oljan som har orsakat många krig i MENA-regionen skulle kunna försvinna i samband med att världen ställer om till förnyelsebart. Detta går i hand med det Klein sa i samtalet med Rockström: “100% förnyelsebart är den snabbaste vägen till stabilitet och fred” (utbildningsradion).

Hinder och negativa konsekvenser

Det största hindret till denna lösning är dagens ekonomiska system som kräver ständig konsumtion och kortsiktig tillväxt. Utifrån dagens paradigm riskerar förslaget att få stora negativa konsekvenser på alla nivåer då det kan leda till lågkonjunkturer som kan sprida sig globalt vilket påverkar alla samhällsnivåer och aktörer. Individen i globala norr t.ex. riskerar inte bara att inte få äga lika mycket utan även arbetslöshet vilket även kan leda till ekonomisk och social osäkerhet vilket ofta också kan leda att extrema partier vinner mark. Ett stort hinder för denna lösning är då att individer i globala norr inte skulle vilja rösta på politiker som för en global resursfördenings- och nationell tillväxthämmande politik.

Det finns även mycket pengar investerat i ohållbara industrier och det finns starka lobbygrupper för dem som tjänar på dagens ekonomiska struktur. Vissa skulle därför mena att det finns en stark konflikt idag mellan dagens ekonomiska system och ekologisk hållbarhet. Klein är en av de som förespråkar ett systemskifte och har ett antikapitalistiskt perspektiv. Hon menar att vi för att kunna arbeta emot de här starka intressena som finns i dagens tillväxtberoende ekonomiska system behöver vi en stark gräsrotsrörelse som inser att kapitalismen är grundfelet. Hon tror inte att det går att lösa klimatkrisen inom kapitalismens gränser. Däremot inser hon att vi till en början behöver arbeta inom systemet. Rockström är mer optimistisk när det gäller att lösa klimatkrisen inom det kapitalistiska systemet och tror det går att göra det genom politiska styrmedel och tekniska innovationer. Rockström har därmed ett mer systemvänligt och mer genomsnittligt socialistiskt perspektiv då han inte vill ha ett annat system men ser behovet av att staten ingriper och genom styrmedel påverkar marknaden som han annars inte tror själv kommer kunna lösa klimatkrisen. Klein presenterar däremot inte i dialogen med Rockström något alternativt ekonomiskt system vilket är något få systemkritiker lyckas göra (utbildningsradion).

Diskussion och styrmedel

Oavsett hur ett alternativt ekonomiskt system skulle kunna se ut behöver politikerna i globala norr minska sina utsläpp med 8-10% per år för att hålla oss under 2-graders medeltemperaturökning. Vi har därför inget annat val, om vi vill prioritera mänsklighetens överlevnad på planeten jorden, än att sluta hålla tillväxten högst.  Vi vet inte vilka alla konsekvenser blir av minskad eller ingen tillväxt i globala norr men en del menar bl.a ekonomen Tim Jackson att det går att ha ett stabilt välfärdssamhälle utan tillväxt i globala norr (Jackson). Men om så inte är fallet kan fördelarna fortfarande väga tyngre än alla nackdelarna. “Trash the system or crash the planet — it’s a tough choice; it isn’t much of a choice,” menar Tim Jacksson (TED).  Vi kanske måste ta konsekvenserna som att vi kommer ha mindre köpkraft och mer arbetslöshet och tackla de problemen på bästa sätt när de kommer. Ett förslag för att lösa arbetslösheten, som ändå riskerar komma på grund av den effektivisering vi ser i produktionsyrken, är att dela de arbetstimmar som finns och då få kortare arbetsdagar. Detta är något som ligger i linje med ekologister och är även något miljöpartiet har förespråkat. Men den viktigaste frågan är kanske hur vi kan få igång den här utvecklingen och vilka styrmedel som behövs. Idag är vi inte på väg att nå 2-gradersmålet, som redan i sig inte är tillräckligt ambitiöst, och det är naivt att tro att COP21 kommer att leverera en hållbar lösning på klimatfrågan då det finns alltför många intressekonflikter där. Få, nästan inga politiker har tagit på sig utmaningen att ställa om till 100% förnyelsebart till 2030 i EU eller i världen till 2050. Sverige är ett av de mest ambitiösa länderna i frågan och har utlovat att vara fossilfritt till 2050. Om så blir fallet kan vi inte förvänta oss att Kina och liknande länder kommer vara fossilfria förrän långt senare och då kommer temperaturhöjningen hamna betydligt över 2-grader. Det är därför essentiellt att det är globala norr som måste ställa om till förnyelsebart först för att ta hänsyn till länders rätt till utveckling vilket är anledningen till att EU bör vara fossilfritt redan 2030.

Det är därför en stor utmaning att få politiker att föra en sådan här politik men om de ska kunna göra det behövs opinion och civilsamhällets involvering. För att kunna få en stark opinion behöver alla individer vara medvetna om vilka risker vi står inför om vi inte når 2-gradersmålet och att de konsekvenser jag tog upp innan är rimliga då vi inte har något annat val. Här har media även en stor makt i hur de väljer att skildra detta. Politiker har då en möjlighet att bilda en bred allians på både nationell, mellanstatlig och global nivå i frågan för att inte ge andra konkurrensfördelar. Om politikerna skulle börja föra en politik där de minskar utsläppen med 8-10% per år behöver de i sin tur använda sig av olika slags styrmedel för att få olika aktörer att minska sina utsläpp och öka forskningen på förnyelsebar energi. Det viktigaste styrmedlet blir förmodligen ekonomiska sådana först i form av miljöskatter som koldioxidskatt. Då miljövärderar man även ekosystems resurser för att kunna sätta rätt skatt. Sådana styrmedel drabbar dock ofta de minst ekonomiskt starka i samhället vilket även gör resursfördelning till en viktig fråga på både nationell- och global nivå. Koldioxidskatt skulle både minska utsläppen men även konsumtionen då det skulle bli dyrare att konsumera produkter. Detta skulle leda till ett enklare liv men inte nödvändigtvis ett sämre, möjligen materiellt sämre. I en inte tillväxtbaserad ekonomi skulle istället andra värden få mer plats vilket är mer i linje med människans natur.

Slutsats

Politiker i EU och globala norr måste minska sina länders utsläpp med 8-10% per år för att vi ska nå 2-gradersmålet. EU måste vara fossilfritt 2030 och världen måste vara i princip fossilfri 2050. Vi måste se till att vi håller oss inom de planetära gränserna om vi vill undvika social oro, klimatflyktingar och krig nu och i framtiden. Vi, alla människor på jorden, har därför inte råd att hålla tillväxten högst. Vilket ekonomiskt system vi kommer ha i framtiden vet vi ännu inte men vi vet att vi måste röra oss bort från dagens tillväxtberoende system om vi vill säkra mänsklighetens överlevnad.

Källförteckning

Otryckta källor

Utbildningsradion, Det här förändrar allt: samtal med Naomi Klein

http://www.ur.se/Produkter/192584-UR-Samtiden-Det-har-forandrar-allt-samtal-med-Naomi-Klein, hämtad 2015-12-05

Supermiljöbloggen, Johan Rockström besviken över klimatuppgörelsen

http://supermiljobloggen.se/nyheter/2014/10/johan-rockstrom-besviken-over-klimatuppgorelsen, hämtad 2015-12-05

TED, Tim Jackson: An economic reality chock

http://www.ted.com/talks/tim_jackson_s_economic_reality_check, hämtad 2015-12-11

Tryckta källor

Jackson, Tim (2011), Ordfront: Välfärd utan tillväxt