Statsskick - Utveckla ett eget

Bakgrund

Du är arkitekten bakom det nya demokratiska landet Djurgårdia. Hur skulle det landet organiseras vad avser statsskick och valsystem. Motivera noggrant varför?

Fokus: Sverige och USA

Betyg: MVG

Sveriges statsskick bygger på en representativ demokrati och konstitutionell monarki. Landet har en monark som statschef, vilket kan anses omodernt, och statsminister som regeringschef. Monarken har ingen direkt politisk makt utan ska representera Sverige. Statsministern har den ledande positionen men kontrolleras av bland annat riksdagen. Sverige har parlamentarism vilket innebär att regeringen måste ha riksdagens förtroende. De svenska grundlagarna är regeringsformen, successionsordningen, yttrande- och tryckfrihetslagen. Hur Sverige ska styras beskrivs i regeringsformen och det framgår där att ”all offentlig makt i Sverige utgår från folket”. Sverige är en enhetsstat vilket betyder att landet inte är uppdelat i delstater.

Landet är parlamentariskt där folket väljer representanter som företräder dem vart fjärde år, och för att kunna rösta i riksdagsvalet behöver man vara minst 18 år samt svensk medborgare. Samtidigt med riksdagsval sker dessutom landstings- och kommunfullmäktigeval där man till de två senare valen inte måste vara svensk medborgare, dock ha varit bosatt i Sverige i minst tre år. I Sverige är valdeltagandet relativt högt och brukar ligga mellan 80-90% av de röstberättigade där röstningen är på partier, möjligheten till personval finns. Vid riksdagsvalet är landet uppdelat i 29 valkretsar och har olika många mandat beroende på population. Totalt finns 349 mandat vilket är så många platser det finns i riksdagen där 310 mandat är fasta medan 39 stycken är utjämningsmandat. För att ett parti ska komma in i riksdagen krävs att partiet får minst fyra procent av rösterna vilket man brukar kalla ”fyraprocentsspärren”; den existerar för att inte alldeles för många småpartier ska komma in i riksdagen vilket då försvårar politiken och möjligheten att bilda en stark regering. Hittills har inget parti lyckats få en majoritetsregering ensamt vilket har betytt att partiet inte har kunnat föra sin politik utan stödparti. Beroende på hur valresultaten ser ut kan ett parti om det har över hälften av rösterna skapa en majoritetsregering, mindre än majoritet en minoritetsregering, koalitionsregering där man styr med ett annat parti eller i enstaka fall en samlingsregering. Rösterna ska utdelas proportionerligt vilket innebär att om ett parti får 30 % av röster ska partiet även ha 30 % av mandaten i riksdagen, dock finns även en möjlighet att få mandat om man får över 12 % i en valkrets vilket är fördelaktigt för småpartier som således kan få en representant i riksdagen.

Det är talmannens uppgift att föreslå en statsminister som ska leda en regering. Om det råder missnöje kan riksdagen genom misstroendevotum avsätta regeringen eller enstaka ministrar. Sverige har från och med 1971 ett enkammarsystem vilket underlättar för bland annat motioner och propositioner att gå igenom. Riksdagen beslutar om lagar, godkänner budgetpropositionen, samt kontrollerar regeringen och förvaltningen; till hjälp har riksdagen bland annat utskott och JO. Regeringen har den verkställande makten och ska se till att det som beslutas genomförs; de har hjälp av regeringskansliet bestående av statsrådsberedningen och elva departement. Departementen får hjälp av ämbetsverk och länsstyrelser på regional nivå, ministerstyre är otillåtet i Sverige. Det finns dessutom ett lagråd som kan granska lagförslagen innan de kommer till riksdagen. KU, som bland annat ska granska regeringen och statsråd för att se om de följer lagarna och riksdagens beslut; de kan kritisera, ”pricka”, statsråd. Vissa nackdelar med att politiker granskar andra politiker juridiskt är dock att det lätt blir ett skådespel och partiska beslut. Justitieombudsmannen, JO, bevakar myndigheter och tar emot klagomål om någon blivit felaktigt behandlad av myndigheter, vilket är fördelaktigt för att enskilda individer ska kunna försvara sig mot myndighetsövergrepp och maktmissbruk. Sveriges kommuner har självstyre enligt regeringsformen och rätt till skatteuppbörd. Några nackdelar i svenska systemet gällande maktdelningen är att myndigheter granskar sig själva och att den dömande maktens ställning är svag kontra politikernas. En författningsdomstol saknas och det skulle behövas en oberoende domstol som inte riskerar att avsättas av politiker.

Både USA och Sverige är demokratier, dock är de ganska olika. USA är till skillnad från Sverige en republik med presidentstyre samt federalt system indelat i 50 delstater där varje delstat i stor utsträckning får bestämma själva hur de ska styras. USA har istället för en monark en president som fungerar som både statschef och regeringschef. Likt Sveriges kung är presidenten ansiktet utåt men har till skillnad från i Sverige stor politisk makt. Presidentval kan anses vara mer demokratiskt eftersom folket själva får välja statschef. USA:s president är överbefälhavare och anses ofta vara en av världens mäktigaste personer, speciellt då hans parti har majoritet i kongressen. Dock behövs system som ser till att inte makten missbrukas. Det är betydligt svårare att avsätta USA:s president än det är att avsätta en statsminister i Sverige. USA:s president måste bli anklagad för ämbetsmissbruk vilket inte förekommer ofta. I Sverige är det riksdagen som kontrollerar regeringen medan i USA är det högsta domstolen och kongressen. Kongressen använder ett tvåkammarsystem med representanthuset och senaten, medan Sverige har en kammare vilket påskyndar och effektiviserar beslutsfattandet. Maktdelningen i USA är en viktig del i konstitutionen där alla granskar alla och det ska vara balans i makttriangeln. Landet blir på grund av detta system tämligen konservativt där det är svårt att få igenom förändringar på gott och ont. Högsta domstolen, som ska granska de andra statsorganen, kan upphäva lagar och presidentens beslut om det strider mot konstitution. Kongressen beslutar om lagar, budget och kan bestämma om de ska acceptera de domare, utsedda på livstid av presidenten. Det kan diskuteras om domare ska väljas på parti- och juridiska meriter som i USA eller bara juridiska som i Sverige. Domare på livstid utan risk för att bli avsatta, utsedda på grund av att de har ”rätta åsikter”, blir mer skyddade och kan säga sin mening men är emellertid partiska från början. Presidenten har veto och kan använda detta för att stoppa förslag från kongressen. Emellertid kan kongressen upphäva detta veto om förslaget får två tredjedelar av rösterna. USA har alltså många kontroller och spärrar för att makten inte ska utnyttjas vilket är bra. Liksom i Sverige måste man vara åtminstone 18 för att rösta och presidenten i USA likt regeringen i Sverige sitter i fyra år innan det blir omval. Folket väljer direkt presidenten (via elektorer) och representanter till kongressen. Av senatens 100 platser (två per delstat), där man sitter 6 år, byts en tredjedel av platserna ut vart annat år för att få stabilitet och kontinuitet. Hos representanthuset, 435 platser, sitter man två år. Det innebär att presidentstödet kan ändras under en mandatperiod och försvaga presidentens makt.

Röstningen sker så att det parti som får majoriteten av rösterna tar alla platserna (elektorer) i en valkrets. Detta resulterar i att endast de största partierna lyfts fram och får representanter. Partierna blir således få men starka. Systemet främjar stora och etablerade partier med karismatiska ledare och baseras på att delstater har olika många representanter beroende på befolkning dock med vissa fördelar för de stater med få invånare som får förhållandevis fler representanter. En president kan därför vinna ett val utan att egentligen ha fått en majoritet av folkets röster vilket kan anses vara odemokratisk. Detta system med majoritetsval resulterar också i att presidentkandidaterna främst fokuserar på ”swing states” där majoriteten vanligtvis skiftar. Nackdelen med majoritetsval i USA är att små partier inte får någon talan och de som har röstat annorlunda inte får någon representant som i det svenska proportionella systemet.

Ett problem i USA:s sätt att styra är att blivande president behöver få fram mycket kapital för att ha en chans att nå makten. De måste driva sin egen kampanj vilket kan kosta flera miljarder, dock inte med skattepengar. Mycket av pengarna kommer från olika sponsorer, lobbyister, som försöker påverka makten. Detta resulterar således till att rika får det lättare att ta makten och att politikerna blir starkt påverkade av kapitalistiska krafter medan i Sverige behöver inte politiker finansiera sin egen kampanj vilket gör dem mer oberoende och folkstyrda. USA har svaga politiska riksorganisationer som framför allt är verksamma före valen samtidigt som partierna i Sverige arbetar året om och har en stark riksorganisation.

När man skapar ett demokratisk samhället vill man att så många som möjligt är nöjda. Men eftersom alla människor är olika kan det vara svårt att göra alla glada; det behövs alltså ett samhälle som kan kompromissa. Dessutom ska system vara flexibelt och kunna anpassa sig till förändringar samt framtida behov. De mänskliga rättigheterna, tolerans, tryckfrihet och yttrandefrihet ska genomsyra samhället där de svaga inte får förtyckas samt inte heller de som vill uppnå förändringar. Människor ska ha en möjlighet att förverkliga sig själva, drömma stort, ha en möjlighet att påverka och få sin röst hörd; dock måste det finnas system som ser till att ingen utnyttjar sin position eller andra människor. Dessutom behöver man utgå ifrån att alla inte har samma intresse, kunskap eller förståelse inom allt vilket innebär att man behöver olika gränser för hur mycket man ska ha möjlighet att påverka i olika frågor. Det viktiga är alltså att hitta en balansgång mellan ansvar och påverkan. Eftersom landet är litet med 15 miljoner invånare är landet en enhetsstat med självstyrande kommuner. Detta för att förenkla att lagarna är lika och möjligheten att flytta utan att samhället förändras politiskt och socialt.

I det moderna samhället Djurgårdia har invånarna mycket annat att göra så att direktdemokrati inte kommer att vara genomförbart; många människor har inte tid och ork att engagera sig i alla frågor och låter därför hellre någon representera dem i ett parlamentariskt system. Det är viktigt att de som röstar har någorlunda förståelse om vad de röstar på och behöver därför vara minst 16 år innan de blir röstmyndig. Dagens ungdomar har mycket bättre kunskap om samhället på grund av internet och medier och därför kan gränsen sänkas så att även den yngre målgruppen blir hörd och engagerad. Valen sker vart femte år för att politiker ska ha möjlighet att genomföra sin lång- och kortsiktiga politik. Antalet representanter i riksdagen är 501, ojämnt för att undvika lottdragning vid riksdagsbeslut dessutom att småpartierna lättare ska lyckas få ett mandat. För att ge små partier med skilda åsikter en möjlighet att komma in används ett proportionerligt valsystem; dock för att inte alla småpartier ska komma in i riksdagen sätts en gräns på 3 % vilket ger 15 mandat (ett för varje utskott som finns). Det är viktigare att många får höras än att ha stora och handelskraftiga partier. För att underlätta för nya lagar och beslut finns bara en kammare. Det ska vara stor insyn i riksdagen då besluts slås igenom, emellertid inte lika stor när besluten diskuteras eftersom partier måste kompromissa och kunna jobba ifred utan att behöva spela teater inför en kamera för att påverka väljare.

Är partier oense om något viktigt ska det vara enkelt att fråga medborgarna om deras åsikter. Engagerade människor och röstmyndiga har en möjlighet att påverka genom att rösta för eller emot en fråga på internet eller för hand och lämna deras argument i frågan. Dessa röster är tillsvidare endast rådgivande eftersom inte rösterna på internet kommer att representera hela Djurgårdia då alla inte har tid eller insikt i frågan; dessutom är internet inte helt säkert än. Möjligheten att på internet göra en namninsamling finns; dessutom möjligheten att skapa ”folkotioner” på internet där förslag med ett stort antal röster görs om till en motion som sedan granskas av riksdagen. Allt detta för att skapa mer samhällsengagemang och folkstyre, dock behövs för att rösta på internet ett medborgarkonto som registrerar din röst hemligt.

För att representera landet väljs dessutom en president av folket. Riksdagen har dock den främsta makten eftersom Djurgårdia undviket att ge en enskild person allt för stor makt. Semipresidentstyrt system undviks för att inte presidenten och regeringschefen ska konkurrera om ansvaret inom olika områden, överbefälhavare ska inte vara en politiker. Presidentvalet sker i två omgångar om inte en nominerad får majoritet i första omgången. Presidenten är den som ska se till att en statsminister föreslås och har dessutom ansvaret att se till att folket blir involverat i viktiga frågor. Högsta domstolen ska kunna upphäva nya eller fördröja lagar som är oförenliga med grundlagarna. Presidenten ska kunna ge lagförslag, lägga veto, interpellera och vara ordförande i högsta domstolen. ”Hen” väljs på 6 år för att få stabilitet och kontinuitet men kan avsättas tidigare om riksdagen anser att presidenten sköter sig illa. Presidenten har i sin tur möjligheten att upplösa regeringen om det råder stort missnöje bland medborgarna; emellertid kan en stor majoritet, 2/3 av riksdagen sätta stopp för detta. Vivi La Djurgårdia!