Denna recension av boken Onåd (av  John Maxwell Coetzee) var ett arbete i Svenska A kombinerat med Historia A.

Betyg: MVG

Bokrecension av boken Onåd

Varför gör människor detta? Det är så enkelt men ändå så förödande. En dag är allt bra, men nästa står allt i lågor. Jag har läst boken Onåd av John Maxwell Coetzee. Boken är tryckt 2003 och publicerad av Bromsbergs bokförlag AB. Originalets titel är Disgrace utgiven 1999 och är en postkolonial roman.

Författaren J. M. Coetzee är född i Kapstaden (Sydafrika) 1940. Han är författare, översättare och även professor i engelska. År 2003 fick han Nobelpriset i litteratur. Onåd, som vunnit Bookerpriset, är bara en av hans många böcker han har skrivit. Bookerpriset är ett brittiskt pris som utdelas varje år till den som utgivit den bästa romanen enligt en jury.

Boken utspelar sig i Sydafrika där J. M. Coetzee är född vilket kan förklara varför boken utspelar sig i Sydafrika. David Lurie har en affär med en av hans kvinnliga studenter. Det slutar inte bra. David blir anmäld, straffas och hamnar i utanförskap. Han slutar undervisa och väljer att resa till sin dotter, Lucy. I början fungerar allt bra men en dag dyker plötsligt tre svarta män upp och Lucy blir våldtagen. De båda försöker hitta tillbaka till ett normalt liv. ”Jag är nedsjunken i ett tillstånd av onåd som det inte kommer att bli lätt för mig att ta mig upp ur” Vad som händer i Onåd blir en kamp om rätt och fel, men det är inte lätt när så mycket är fel.

David Lurie är ”jaget” i boken Onåd. Det är ur hans perspektiv det mesta sker. Alltså är boken vinklad ur en medelålders vit mans ögon som under lång tid levt i ett samhälle präglat av apartheid. Dock beskrivs handlingen med tredje person. Handlingen känns ganska tråkig i början. Det händer inte direkt något spännande. Men då våldtäkten äger rum väcker den händelsen en glöd i boken som får boken att brinna till liv. Även då akten är hemsk och väcker mest ilska känns det som den riktiga början till boken. Tidigare har den varit rätt vardaglig och stel utan någon större mening. Det är svårt att förstå innan vad som har varit det fascinerande i boken Onåd. Efteråt börjar kampen om hur de ska fortsätta att klara av vardagen. Den ständiga rädslan för att det ska hända igen och att de inte ska kunna försvara sig. Hur ska de klara av att återgå till ett normalt liv? Vad Lucy tänker och känner är ett av de stora problemen. Konflikter mellan en pappa och sin vuxna dotter blir också en viktig del av boken. Hur mycket kan en pappa påverka sin redan vuxna och tidigare självständiga dotter?

En inte särskilt gammal Toyota Corolla 1993 har blivit stulen vilket ger en klar markering för att det är efter apartheidtiden. Då det utspelar sig i ett fattigare område blir det svårt att veta exakt tid med teknik som tidsmarkör. Tiden då apartheid varit, nämns som den mörka tiden i Sydafrikas historia och i ett skådespel nämns även det ”nya Sydafrika”. Även då apartheidtiden är över finns det fortfarande stora orättvisor och en misstro mellan olika grupper. Vita har fortfarande störst tillgång till utbildning och är de som har utbildning, resurser och jobb. I boken omtalas en historisk skuld till de svarta där de vita vet att de behandlat dem fel. På grund av detta maktskifte som ägde rum, där den svarta befolkningen fick makt, var tiden orolig. De säger i boken att det är en farlig tid. Våldtäkten skulle kunna vara ett sätt för de tre svarta männen att visa sin nya makt och sitt hat. Det talas om en fördelningsprocess där ingen kan förvänta sig att få ha kvar de materiella ting de tidigare haft. ”Byte; krigsskadestånd; ännu en episod i den stora omfördelningskampanjen”. De svartas kriminella agerade som stölder försvaras med denna idé. Polisen har man heller inte något större förtroende för. Exakt tid är svår att bedöma då de inte nämns några årtal men berättelsen äger rum på 1990-talet efter apartheid.

Jag tycker boken är unik och har tidigare inte läst en liknande bok. Det som händer är bedrövligt men det är skrivet på ett bra sätt. Författaren J. M. Coetzee har skrivit allt så konkret. Känslorna i boken känns naturliga. Det som händer David och Lucy känns inte orealistiskt i den tid de lever i. Boken är ganska avancerad men ändå lättläst. Då David Lurie arbetar med språk i sitt yrke blir hans jargong fylld med ord som kan kännas ovanliga. Att författaren också är professor i engelska har säkert också påverkat språket. Dock är det lite av tjusningen i boken att han gärna leker och smakar på orden han använder. Det blir ett vackert och målande språk. Det är mycket tankar om rätt och fel och en del filosofiska funderingar inblandade. Dock är detta en del som jag tycker kryddar handlingen. Det får en att tänka till och man förstår bättre hur den andre tänker.

En klart läsvärd bok som även beskriver livet och tiden efter apartheid ur en vit mans perspektiv. Boken har berört mig och kommer att bli ihågkommen. Dock saknar jag ett riktigt slut. Är det ens möjligt med ett lyckligt slut, när minnen finns kvar som sår i själen? Tiden har sin gång. Är det rätt eller fel som de gjorde. Verkligheten är varken svart eller vit. Någonstans måste man släppa taget och försöka gå vidare och låta tidens tand läka alla sår.