Presentation om språkaktivism med utgångspunkt i Daniel Wojahns avhandling Språkaktivism från 2015.

Skriven av: Emma Wikström.

Språkaktivism – svenska språket i förändring

Har du någon gång upplevt att en man tar större plats i ett rum än en kvinna? Att män tar större plats i samhället, världen, i språket? Språken och den mänskliga tanken hänger ihop så intimt att de egentligen inte går att skilja dem åt. Då är det inte särskilt underligt om även vårt språk skulle blivit format av patriarkatet. Enligt Fredrik Lindström och flera andra språkvetare avgör vilka ord som finns i ett språk hur vi uppfattar verkligheten. Detta skulle då innebära att vårt patriarkala språk även befäster patriarkatet. Om vi ska uppnå en jämställd värld behöver vi då vända blicken mot språket. Detta menar och gör språkaktivister.

Denna presentation ämnar först besvara frågeställningen: Vad är språkaktivism? Sedan kommer en historisk överblick som ska besvara frågeställningen:

Är språkaktivism något nytt och om inte hur har den förändrats? Sedan kommer slutsatser och avslutning.

Presentationen kommer ha utgångspunkt i Daniel Wojahns avhandling Språkaktivism från 2015. Wojahns avhandlingen fokuserar på könsrelaterad språkaktivism och det kommer även denna presentation att göra.

Vad är då språkaktivism? Språkaktivism är enligt Daniel Wojahn en politisk motiverad motståndshandling mot ett språk som uppfattas som diskriminerande. Förenklat går det att säga att folk försöker förändra verkligheten eller synen på verkligheten med hjälp av språket. Det är viktigt att poängtera att språkaktivismen bedrivs underifrån och initieras av diskriminerande grupper. Ordet språkaktivism är ännu inte ett etablerat ord och de flesta språkaktivister använder själva inte det ordet.

Det finns fyra vanliga språkaktivistiska strategier: 1. skapa nya ord

2. att börja använda ord som redan är etablerade, 3. låna in nya ord från engelskan och att  4. ta tillbaka benämningar som använts på ett diskriminerande sätt.

Syftet med språkaktivism kan t.ex. vara att skapa ord som utmanar samhällsstrukturer t.ex.  “mansplaining” som benämner ett diskriminerande beteende eller synonymen till onani “klittra”. Ett annat syfte kan vara att skapa eller låna ord för att kunna benämna sig själv i en samhälle där passande benämningar saknas t.ex. ord som ickebinär och nongender.

Men: Är språkaktivism något nytt och om inte hur har den förändrats?

Språkaktivism är inte något nytt för åtminstone sedan 1960-talet i Sverige har det riktas kritik från feministiskt håll mot hur mannen målas upp som den mänskliga normen i språket. Det var framförallt den stora användningen av han och av substantivformer som slutar på -man t.ex. tjänsteman och uttryck som gemene man som kritiserades menar Wojahn. Detta är kritik som finns kvar idag.

Under 1970 användes den andra strategin, att använda ord som redan är etablerade, genom att lyfta fram de kvinnliga formerna av yrken t.ex. översätterska. Detta för att synliggöra att det var en kvinnlig yrkesutövare enligt Karin Milles, docent i svenska och Lena Lind Palicki, språkvårdare. Det var även vanligt att ifrågasätta den indefinita pronomet “man” vilket även är aktuellt idag.

Detta syns t.ex. i det skönlitterära verket Egalias döttrar av norskan Gerd Brantenberg där hon bytt ut ordet man mot dam då hon låter språket vara format av ett matriarkat istället för ett patriarkat. Romanen är skriven 1977 och kan ut nordiskt perspektiv kallas det mest inflytelserika verket när det gäller språkaktivism. Det är heller inte överraskande att författaren är norsk då feministisk språkkritik etablerades tidigare i Norge än i Sverige.

Under 1980-talet kom ett växande kritik från lesbiskfeministiska grupper mot heteronormen i språket. De arbetade bl.a med att ta tillbaka ordet lesbisk som då var förknippat med sjukdom och brottslighet. Under mitten av 90-talet börjar kritik att riktas mot cis- och tvåkönsnormen i språket och nya ord för olika kön myntas och lånas in från engelskan. Under 2010-talet syns en ny trend där ord för normen allt oftare används t.ex. cisperson, heterotjej eller vit medelålders man för att kunna belysa deras privilegier.

En stor skillnad i språkaktivism syns mellan före- och efter 90-talet. Innan 90-talet användes språkaktivism inte främst för att förändra standardspråket utan för att använda det i den egna gruppen menar Wojahn. Efter 90-talet fanns en helt annan möjlighet att nå ut i samband med framförallt Internets genomslag vilket gjort det möjligt att även förändra standardspråket enligt Milles och Palicki. Att förändra majoritetens språk blir då även ett sätt att försöka förändra majoritetens mentalitet och tankar vilket självklart väcker reaktioner.

Vilka slutsatser kan då dras? Språkaktivism är ett sätt för folk att försöka förändra verkligheten eller synen på verkligheten med hjälp av språket. Detta är inte ett nytt fenomen men har kunnat få större genomslagsförmåga i samband med internet. Det har även lett till att nya feministiska ord har kunnat etableras i standardspråket.

Språket har makt över samhället och om det är något jag vill att ni ska ta med er från denna presentation är att vara medveten om ditt språk för du är med och formar världen med det.

Tack!